Hjulen snurrar,
fötter trampar,
cykeln faller.
Jag låter det ske.
Någon annan tar vid,
oket jag lämnat,
takten har ökat.
Jag kan bara be.
Mitt hopp i livet,
en skyddsling åt alla,
ett litet hjärta som pickar.
Jag kan framtid se.
Vetskap i varje minut,
privilegiet jag åtnjuter,
betalas långt senare.
Jag vill inte se.
Cykeln är tung,
men hjärtat är starkt,
jag står hjälplöst jämte.
Jag vill lindring ge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar