Hur gör alla andra

Soffan, är ändhållplats för halvtorr tvätt,
på soffbordet bor det böcker, under lager av filtar och plädar,
soffmattan hyser en skog av bilar, och en och annan nyläst bok.

På toalettgolvet kumperar lager av teckningar,
det går att stänga om hallen,
vilket är tur,
det luktar mindre då.

Köket behåller en trivsam inomhusluft,
nyfuktad av diskmaskinen,
värmen strömmar ut från toaletten,
där torktumlaren bidrar till ett eget bakgrundsbrus.

På diskbänken väntar lager av disk på att den förra ska bli torr,
i fåtöljen ligger sängöverkastet,
som är tänkt att dölja röran i sovrummet,
men på något vis har hittat ny hemvist i vardagsrummets läshörna.

Det blir ändå inget läst,
mer än en kort notis ur tidningen,
mest resterna av middagen försöker landa i lunchlådan:

"Båda två kan naturligtsvis kombinera familjelivet och satsa på sig själva, jobba 100% och göra karriär,
det handlar bara om en viss acceptans av lite dammråttor i hörnen."

Vi jobbar 80%,

vi har nära till jobb,
inget hus,
och ändå,
ingen tid,
och ingen karriär.

Hur gör folk?

För det kan väl ändå inte vara så att alternativen skulle kunna vara att
Gå in i väggen,
skaffa hemmaman,
skippa familjen?

De förundras över det i media,
att jämlikheten aldrig riktigt når upp i styrelsemötena.

förklaringarna är många,
kulturen,
pappadagar.

När det kan vara så enkelt,
att styrelsemötena supportas av en egen hemtjänst.

Hustrun.

Vilken man vill vara det andra könet?