Vardagsironi

Maten var utsökt,
barnen sov.
Han strök henne
långsamt
över
ryggen.

Irritationen rev
i hennes kropp.
Allt var perfekt.
Hon
ville
så gärna.

Han var påstridigare nu,
hon suckade.
Mjuknade i hans famn,
sökte koncentrationen,
det var länge sen nu
Och hon
ville
så gärna.

Fast allt hon tänkte på
var finnen på rumpan.